Garda för 100 år sedan!

Garda-Sjön (it. Lago di Garda 1. il Benaco,
lat. Lacus benacus), en af de stora bergsjöarna
i öfre Italien, mellan prov. Brescia (i v.) och
Verona (i ö.);

 Nordisk Familjebok tryckt den 16/6 1908

den nordligaste spetsen med kurorten Riva
ligger inom Tyrolen. Längden är 52 km.,
bredden 4-18 km., arealen 370 kvkm. Största
djupet är 346 m. och höjden öfver hafvet 65
m. Den norra, smalare delen af sjön ligger
inträngd mellan Alperna och omgifves af vilda
klippstränder. På östra sidan reser sig det
2,218 m. höga Monte Baldo, vid hvars södra
fot ligger orten Gärda (1,825 inv. 1901),
som gifvit sjön dess namn. Längre mot s. blir
det om-gifvande landet lågkulligt och öfvergår
slutligen till slätt. Strandlandskapen äro klädda
med en sydländsk vegetation; i synnerhet gäller
detta om västra kusten, mellan Gargnano och Salõ,
kallad Riviera benacense, där det odlas citroner,
apelsiner, mullbärsträd, fikon, mandlar, vin,
myrten, agave etc. Där ligger byn Gardone-Riviera
(1,806 inv. 1901), en omtyckt vinterkurort
(3,000 främlingar, mest tyskar). I sjön ligga de
vackra öarna Isoletta, Tremelone och Isole dei
frati. Från södra stranden utgår en lång, smal
halfö, Sermione (Sirmio), hvilken den romerske
skalden Catullus, som skall ha bott där, kallade
”den härligaste bland halföar”, peninsularum
ocellus. Sjön mottager tillflöde från åtskilliga
mindre vattendrag (Sarca, från n., Ponale från
Ledrosjön och Toscalone, båda från v.) och
har aflopp söderut genom Mincio. Liksom
de andra sjöarna i norra Italien har äfven
G. sina regelbundna vindar; dess asurblå,
lättrörliga vatten försättes liksom flera
schweiziska sjöars i en seiches-artad rörelse
(”sessa”). Sjön, som anses en gång ha varit
en fjord al Adriatiska hafvet, är rik på fisk.